Historien om utvecklingen av bärbara digitala pianon

Dagens människor diskuterar det "bärbara digitala pianot" är en gren av den elektroniska orgelfamiljen, strängt taget bör det kallas "digitalt piano", och folk i Taiwan kallar det "digitalt piano". På 2000-talet har det konventionellt kallats "digitalt piano" som "bärbart digitalpiano". Dess ljudprincip är att den integrerade kretsen beräknar tangentstyrkan, pedalsituationen, tangenthastigheten och andra fysiska förhållanden, anropar motsvarande samplingssignal och spelar upp den efter beräkning. Alla instrument som använder digital samplingsteknik för att simulera pianoklang faller i denna kategori. Principen för det allmänna bärbara digitala pianots induktionstangentstyrka är: två induktionskontakter placeras under tangenterna, och tangenttryckningshastigheten bestäms genom att beräkna tidsskillnaden mellan de övre och nedre avkänningspunkterna när de trycks ned. Vissa avancerade tangentbord har tre avkänningskontakter för mer kraftkänslighet.
Tidiga elpianon var mer specifika, med bara ett fåtal piano- eller pianoliknande toner, som kunde justera volymen, dessutom spenderades allt på känslan av klaviaturen. Tangentbordet för bärbart digitalpiano har genomgått tre perioder av utveckling.
(1) Dragfjäder motvikt. Den enkla fjäderstrukturen används för att generera tangentbordsdynamik, och känslan av kraft är väldigt stel, och skillnaden med det akustiska pianot är uppenbar.
Bärbart digitalpiano
(2) Motviktstangentbord. Användningen av komplexa dämpningsanordningar gör att det bärbara digitalpianoklaviaturen inte blir alltför skör när den trycks ned, och det finns en viss fördröjning när du återstudsar, och känslan är ganska nära det akustiska pianot. Enligt preferenser för olika grupper av människor för tangentbordsstyrka är det uppdelat i semi-motvikt och full motvikt. På grundval av detta, för att simulera skillnaden i slående intensitet orsakad av de tjockare strängarna i basområdet på det akustiska pianot än diskantområdet, har ett stegvis motviktsklaviatur utvecklats, och det finns små skillnader i vikten av olika tonhöjder , som är mycket nära det akustiska pianot.